Skriver du i ditt CV vilket som är ditt "signaturdjur"? Det frågade min kompis Ebba mig. Givetvis, svarade jag, "stadsduva". Det vore väl korkat att inte skriva ut det? Vad jag gillar med denna "flygande råtta" är varken dess stirriga blick eller dess attityd till mat
– det är dess tjusiga blågrå fjäderpennor jag är svag för. Och jag inbillar mig att jag, liksom duvan, passar ganska bra i den blågrå färgskalan när det kommer till kläder och smink. En expedit på "Face"
– som i och för sig av val av egen makeup att döma inte direkt hade vad man brukar associera med bra koll
– upplyste mig nämligen om detta (alltså inte att jag passar i "duvkulörer" utan i "kalla färger", som hon uttryckte det). Sen dess har jag tagit det här för sanning. Jag frågade förresten Ebba om hon brukade göra detsamma, alltså ha med sitt signaturdjur i CV:t. Självklart, svarade hon. "Signaturdjur: hamburgare".
Som en hyllning till Ebbas signaturdjur gick vi till
Vigårda i
Moooooodgallerian. Det var under den värsta lunchruschen och trots lång kö gick det ändå ganska
snabbt att få maten (vilket ju i och för sig verkligen borde va en självklarhet
i snabbmatssammanhang). Hamburgarna är dessutom ganska goda
och prisvärda faktiskt, 75 spänn för burgare (båda körde "original"),
liten sallad, dressing och tillbehör, mest värda känns pommes frites.
Utöver ovannämnda positiva aspekter med Vigårda finns det en till
– nämligen att stället drar till sig en hel del karlar i kostym och "det är viktigt att ta hand om sig själv"-utstrålning som är roliga att titta på. Karlar som, här kommer en småfräck spekulation, drabbas av en del kolhydratångest efter att ha tummat på sin duktighet till förmån för en glutenstinn burgare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar