Jag må tappa respekten för mig själv, och jag klandrar inte personer i min omgivning om de gör detsamma i och med detta erkännande. Mitt liv har tills igår varit höljt i dunkel, men så kom upplysningen – i det här fallet stavades den vitello tonnato. Vitello tonnato är alltså tunt skuren kalvstek som serveras med en sås gjord på bland annat slätmixad burktonfisk och sardeller. Det hela äts sen kallt. Jag blev inte jättesugen på att smaka denna minst sagt vulgära mix, tyckte i min enfald att det lät som en märklig blandning av sånt som inte ska blandas och fick associationer till fantasifulla rätter vars existens endast kan förklaras genom en tillkomst under premisserna "vi var hungriga men trötta på att laga mat och stängde därför in ungarna i köket och lät dem härja fritt tills de kom ut med något, vad som helst, som förhoppningsvis gick att äta".
Men tji fick jag när jag sen började bildgoogla. Mums!
Jag utmanar dig att laga vitello tonnato, Fanny. Jag tror nämligen att det är gott. Tänk alla andra kombinationer av fisk och kött vi stöter på; fisksås i thaimat, alla anrättningar med sardeller, anchovis etc. Tror att tonfisken helt enkelt utgör umamin.
SvaraRaderaDet må bli ett praktfullt och umamifyllt giftermål mellan kalv och tonfisk i munhålan, men jag tänker ändå låta bilderna tala för sig själva i det här fallet. Och jag har aldrig varit ett stort fan av ansjovis och sardeller, vare sig i kombo med annat eller för sig själva (eller jo, det är ju gott i oliver). Men ok, fisksås tänker jag inte förneka att jag gillar! Så Jenny, om du överraskar mig med en härlig vitello tonnato (exempelvis på min födelsedag i maj) lovar jag att smaka!
Radera