Matidol - Mimi Thorisson

Mimi Thorisson fotograferad av Oddur Thorisson, bild hämtad från http://mimithorisson.com/

Vi är många hemmakockar som älskar att inspireras av matvärldens alla stjärnor. Jamie, Nigella, Heston, Ferran, Yotam - we're on first name basis iallafall från mitt håll. Så stora att inte efternamn behövs. Det fina med nätet är ju att man kan hitta nya favoriter redan innan de har gett ut en matig bok, spelat in en aptitretande tv-show eller startat restaurangen döpt med bara ett förnamn.

En av mina nya kärlekar är Mimi Thorisson vars blogg Manger träffar rakt i hjärtat, höll jag på att säga, men jag menar rakt i munnen. Denna smakbegåvade, vackra sjubarnsmamma lagar det bästa från det franska köket, men med en 'touche' av sin egen internationella bakgrund (Hong Kong - England - Island) omgiven av sina välkammade barn, 20 terrierhundar och besökande matfantaster i det franska slott hon bor i. Mimis fotograf till man, Oddur, förevigar de rätter som skapas av en outsinlig flod av närodlade grönsaker, smakrika svampar från ägorna, finaste gåsleverpaté, fruits de la mer, onackade hönor och vin från Médoc. Enligt egen utsago blir Mimi stressad om hon inte har tillräckligt med högkvalitetssmör i kylskåpet, och vem kan inte känna igen sig i den tanken?

"Quiche" – den världsvana pappans benämning på paj

Min kompis Mårten hade varit på middag hos några fransyskor i hans skola.
Hade de gjort quiche? frågade jag, eftersom det var den första franskklingade maträtt som aktualiserades i mitt huvud. (Platt skämt, jag vet, men det slank bara ur mig.)
– Ja faktiskt, svarade Mårten, och skrattade lite åt att det hela. Alltså åt det faktum att världen är så hopplöst fylld av det förväntade.

Det här quichesnacket fick mig i alla fall att reflektera lite över paj och quiche, och vad det är som skiljer dem åt. (Sedan finns det ju frittata också, som kanske kan sägas tillhöra samma familj men eftersom den saknar botten och kanter lämnar jag den därhän och utesluter den från diskussionen.)

Jag har fått för mig att quiche är en mer reslig, tjockare och högre variant. Men det är nog bara för att  min pappa, när jag var liten, försökte tuta i mig att hans lite bulliga, och egentligen kanske något misslyckade, anrättning var just en quiche.
– Det här är inte paj. Det är quiche – en fransk paj.
Jag antar att han i samma stund som han formulerade detta strategiska svar log förnöjt inombords och kontemplerade över sin förträfflighet. Jag är ingen jävla svenne, jag är världsvan och jag lär mina barn om fransk mat, liksom.

Hur som helst verkar det finnas många kloka mindre kloka idéer om vad som skiljer en paj från en quiche och vice versa. En definition är att en paj ska vara täckt av ett lock av någon slags deg för att få kalla sig för paj, vilket alltså quichen inte ska vara. En annan definition är att pajen är söt medan quichen är salt. En tredje definition är att quichen måste vara fylld med äggstanning, medan det för pajen däremot inte  ställs några som helst strikta krav på äggstanningsfyllning. Pajen verkar faktiskt vara en anrättning som det formellt sett inte ställs några som helst krav på, bortsett från kravet på pajbotten, kanter och ett eventuellt lock då. Utöver det kan man jazza loss, låta fantasin få fritt spelrum när det kommer till innehåll och fyllning. Lite som det verkliga livet.

Pajen – som livet självt. Skoja.