Inför Valborg – vilken röra!

En gång i höstas när jag var på en fest bjöds det på jag en röra/dipp som jag i alla fall då, efter att både en och två "kalla bägare" passerat mitt system, tyckte var extraordinärt god. Det var en sån där gegga vars ingredienser var är helt omöjliga att placera (syrlig, salt och lite ost-seg) och jag bad därför i sann 40-talistanda om receptet. Nu har det här receptet legat på vänt i min "inkorg" för facebookmejl i ett halvår och det är således på tiden att väcka liv i detta matminne. Det är dock inte helt utan farhågor och katastroftankar om att anrättningen inte ska trigga mina smaklökar på samma sätt som sist, men det är ju en risk man får ta. Nu står röran på vänt i kylskåpet, redo att tjoffas in i ugnen imorrn för slutgiltig finish i form av värme.















Så här gör man – mixa ihop:
2 burkar kronärtskockshjärtan
2 rivna vitlöksklyftor
1,5 dl riven parmesan
1 mozzarella
0,5 dl majonäs
1 tsk vinäger
lite chili
salt

Klafsa ner det hela i en ungsäker form och ställ in i ugnen på 200 grader, ungefär 5-10 minuter (tills det blir lite gyllene på ytan och osten börjar smälta). Sen är det bara att gå loss med nachos eller vitt bröd.

Baconlindad köttpaté med oliver och timjan

En dag vaknade jag med ett sådant övermänskligt sug efter paté. Egentligen kan jag inte erinra mig om att jag ätit så särskilt mycket paté i mitt liv, men det måste varit en paté som verkligen satte sina spår, mycket möjligt moster Boels?

Efter att jag hade läst ett flertal recept på paté och sett ett par franska instruktionsfilmer på YouTube kavlade jag upp ärmarna och skred till verket. Skillnaden mellan köttfärslimpa och paté är att patén ska innehålla mycket vätska, lagas längre (och i vattenbad) samt svalna under tyngd. Det är detta som gör att köttet 'smälter ihop' vilket ger en härlig, lite krämig textur. Köttpaté blir bara godare om den får stå ett par dagar och gosa ihop sig, så den passar utmärkt på en buffé.

Ingredienser till en paté:
olivolja
6 lagerblad
färsk timjan
2 paket bacon (helst ekologisk)
ca. 700 g fläskfärs (jag valde ekologisk med ganska hög fetthalt)
1 banan-schalotten-lök (dvs. lite större schalotten)
2 klyftor vitlök
1 buljongtärning som kokat med ca. 2 dl vatten + 2 vitlöksklyftor (självfallet är det ännu bättre om du har hemkokt buljong, men Kung Markattas köttbuljong duger bra för ändamålet och innehåller inte en massa kemikalier)
1,75 dl vispgrädde (använd inte matlagningsgrädde som bara är utspädd grädde med förtjockningsmedel)
2 äggulor
salt
svartpeppar
torkad timjan
finhackad bladpersilja
1/2 zestad muskotnöt
(1 halv liten gul paprika
1 liten färsk lök)
1 burk gröna oliver med anjovis

Värm ugnen till 200 grader. Smörj en tvålitersform med olivolja. Lägg i 6 lagerblad i ett fint mönster och ovanpå dem rikligt med färsk timjan. Klä formen med bacon. Jag bankade ut baconet så att det blev en aning tunnare. Baconet ska hänga ut över kanten så att du sedan kan lägga ändarna över patén.

Blanda fläskfärsen med finhackad schalotten, vitlök, buljongen, vispgrädde, äggulor, salt, svartpeppar, torkad timjan, bladpersilja, muskotnöt och oliver. Om du känner dig osäker på färsen kan du ta en liten klick och sno in i lite plastfolie som du sedan kokar. Tänk på att mat som ska ätas kall kan behöva lite mer salt för att smaka än mat som ska ätas varm.

Lägg i hälften av färsen i formen ovanpå baconet. Skär lök och paprika i avlånga bitar och lägg dessa ovanpå köttfärsen i formen. Tryck ner dem lite i färsen med en slev. Lägg i resten av färsen och tryck återigen med sleven ovanpå. Lägg baconet över patén.

Ställ patén i kokande vattenbad i mitten av ugnen. Grädda ca. två timmar. Låt patén svalna i rumstemperatur med en tyngd ovanpå (t.ex.) smörpapper + en skärbräda + en gjutjärnsstekpanna. Förvara sedan patén i kylskåp.

När du ska servera patén tippar du upp den på en skärbräda, skär den i ett par centimeter tjocka bitar och lägger dem på ett fat. Det kan vara tjusigt med färsk timjan eller någon annan ört ovanpå och lite sparris vid sidan av. Till patén serveras med fördel cumberlandsås, färsk potatis och picklade grönsaker.

Padróns

Pimientos de padrón, eller "rysk roulette-paprika" som den tydligen också kallas i vissa kretsar, är en liten grön krispig gröda som man kan tillaga och äta som ett snack i all sin enkelhet. Det var mina kompisar Jacob och Ebba som introducerade den för mig i somras, efter att ha varit på Mallorca och snaskat i sig en och annan på Palmas gemytliga uteserveringar. I Spanien anordnar de en årlig fiesta i denna minipaprikas ära där man enligt utsago serverar inte mindre än två ton pimientos de padrón till hugade entusiaster.

Själva tillagningen är idiotenkel, det är helt enkelt bara att steka dem ganska hårt i ganska mycket olivolja och för sen låta dem ligga och olja av sig på ett papper. Efter det ska man ge dem en rejäl omgång flingsalt, det är det som gör hela grejen. Smaken är lite besk, lite salt (av förklarliga skäl) och ibland alltså lite stark. Perfekt till en kall öl med andra ord!

Det faktum att vissa av dem (ungefär var tjugonde enligt senaste mätningar) är lite picante gör ju dessutom det hela oerhört spännande, lite som en mer exotisk och vågad version av "mandeln i gröten".