Att koka soppa på ett ben - köttsoppa

 

Jag tror att författaren skrev fel i sagan som handlar om att koka soppa på en spik. Det ska i själva verket vara ett ben. Har man ett ben i basen (lät det där just lite snuskigt?) så kan man i princip slänga ner vilka ingredienser som helst på långkok med ett fantastiskt slutresultat som följd. Fanny har tidigare skrivit om mustigheten som endast kan uppstå då du tillsätter ett eller flera ben till din soppa i sitt beryktade phô-recept och jag kan inte annat än hålla med, ben ger mustighetsmaximum, umami-explosion, smaklöksimplosion. 

Som utarbetade småbarnsföräldrar med annalkande dagisförkylning i kroppen behöver vi kärleksfull mat som värmer bröstet och smörjer kroppen inifrån. Samtidigt måste det vara mat man kan laga till i en handvändning. Häromdagen slog jag till på frysta märgben av nöt samt kött lämpat för långkok i den livsmedelsaffär som pappa träffsäkert kallar Ica Matrester. Snabbt svängde jag sedan ihop denna soppa som fick stå och småputtra och sprida en sådan där härlig atmosfär som de pratar om på hösten i DN:s söndagsbilaga. Jag manar dig att göra det samma. Medan den djupröda buljongen i princip lagar sig själv kan du sedan ägna ett par timmar åt att fundera på huruvida det blir dubbelbuljong eller inte då man tillsätter buljongtärningar till den hemlagade buljongen.

Ingredienser, ca. 6 portioner:

olivolja

2 märgben av nöt

nötkött av den typen som ska långkokas, ca. 400 g

1 banan-scharlottenlök

1 gul lök

5 klyftor vitlök

2 stjälkar selleri

2 morötter

2,5 l vatten

1 kanelstång

3 msk tomatpuré

1/2 röd chili

1 msk vinäger

ingefära, storlek av en tumme

4-5 buljongtärningar av bättre sort

salt

svartpeppar

4 potatisar 

bladpersilja och salladslök till servering

Fräs kött och märgben i olivolja. Hacka lök, skär morot och selleri i bitar. Tillsätt till köttet. Låt löken bli genomskinlig, slå sedan på vattnet. Tillsätt övriga ingredienser förutom potatis, salt och peppar. Låt koka upp. Koka sedan ihop soppan minst tre timmar på låg värme under lock. Smaka av med kryddor, salt och peppar. Tillsätt potatis skuren i bitar ca. en halvtimme innan servering. Servera med grovt hackad persilja och salladslök.

Det ska också sägas att kryddning och ingredienser kan varieras i oändlighet. Kryddor som timjan, rosmarin, anis, fänkål, kardemumma och /eller lagerblad skulle passa lika bra som ovanstående kryddor. Rotfrukter som palsternacka, rotselleri eller rova, små lökar eller stora lökbitar, högrev, bog, lägg eller bringa, allt passar fint i en köttsoppa som denna.

Gnudi – ett "naket" litet ostknyte

Nu är det gjort – gnudin är tillagad och uppäten. Gnudi är alltså en slags fylld pasta och tillika en idealisk rätt för den som gillar ost, mindre lämplig för den som inte gillar ost, kan konstateras. Men som tur var tillhörde aktuellt middagssällskap det förstnämnda gardet.

Gnudi är en anrättning som på ett nästan fånigt övertydligt vis "förkroppsligar" bilden av italiensk rustik bondromantik såväl rent estetiskt som smakmässigt. Själva ordet gnudi betyder vad jag förstår naken på italienska (inte för att jag har koll på italienska men jag har "gjort lite research") och syftar då på att fyllningen inte har någon kroppsskylande pastadeg runt omkring sig, även fast det inte riktigt stämmer eftersom mjölet bildar ett degliknande hölje av "sig självt". Att laga gnudi är verkligen inte svårt men däremot lite stressigt eftersom själva kokningen kräver lite tajming. Men stressen berodde kanske, vid närmare eftertanke, i det här fallet mest på att jag inte hade tillgång till en hålslev utan var nödgad att fiska upp de hala gnudisarna med en träslev var för sig – en nervös kamp mot tiden då jag inte ville riskera att överkoka dem. Nog om det, se till att ha en hålslev helt enkelt!

Recept för fyra personer:
250 g ricotta
150 g riven parmesanost (men jag körde 50/50 parmesan och vällagrad prästost)
salt och peppar
ca 500 g durumvetemjöl

Blanda ihop osten och forma små bollar av smeten. Begrav dem sedan totalt i durumvete i en skål eller liknande. Det viktiga är att bollarna ska vara helt täckta och att de inte ska ha kontakt med varandra (men det är ju alltså ingen katastrof om några råkar ha det). Plasta, ställ in i kylen och låt vila i ett dygn.

Dag två är det bara att koka upp vatten och sedan låta gnudiasrna koka tills de flyter upp, vilket tar  ungefär en minut. Som tillbehör är det gott med ugnsgrillade tomater (tillaga på hög värme med olja, vitlök och rivet citronskal), lättstekt babyspenat samt brynt smör med salvia.

Det blev verkligen gott men jag vill passa på att lyfta ett varningens finger för den mäktighetskänsla som infinner sig ganska omgående! Att äta gnudi till huvudrätt, som vi gjorde, kräver stamina när det kommer till att hantera stora mängder fett och ost. jag tror att det är bättre att satsa på gnudi som förrätt eller som en del i en större helhet.

Köttbonanza ---> bönbiff

Det mest sövande och provocerande tråkiga matdravel man kan råka ut för är det om vegetarisk mat – typ "jag borde börja äta mer vegetariskt". Det är tråkigt på så många nivåer att jag inte ens orkar gå in på det. Men – och det här sticker jag inte under stol med – det var exakt så jag kände idag efter föregående tio dagars mer eller mindre ofrivillig köttbonanza, och det här är alltså konsekvensen.















Det på bilden må se ut som något slags goda saftiga havrekakor eller liknande men det är det alltså inte – det är bönbiffar. (Eller ja, bön- och kikärtsbiffar är det ju om man ska vara petnoga, men jag tycker att kikärtan kvalar in som böna.)

Ingredienser ca 10 st:
2 msk skorpsmulor
en liten skvätt mjölk
1 ägg
1,5 tetra med bönor eller kikärtor (jag tog kikärtor och svarta bönor)
1 msk rostade och mortlade korianderfrön
1 tsk spiskummin
1 riven gul lök
1 riven vitlöksklyfta
några kvistar mynta och persilja
salt och peppar
lite soja
(mjöl)
sesamfrön att rulla biffarna i

Låt skorpsmulorna och mjölken stå och svälla en liten stund. Ha därefter i de andra ingredienserna (bönorna ska vara avsköjda och avrunna) och mixa med stavmixer. Jag finhackade myntan och persiljan men det behöver man nog egentligen inte göra. Det blir en ganska lös "smet" och om man vill kan man ha i lite mjöl. Häll ut sesamfrön på en tallrik och klafsa ut biffar som sedan efter förmåga rullas runt lite i sesamfröna, men man behöver inte vara så noga. Hetta upp ganska mycket olivolja i en stekpanna och lägg ner biffarna, man kan börja på ganska hög värme och sedan sänka. Biffarna är klara efter ungefär tio minuter och resultatet blir lite som en kusin till falafeln. Jag åt med tabouleh och en väldigt enkel sås på mosad fårost, grekisk yoghurt och lite honung – det var gott!

'Butternut squash'-soppa

För ett par år sedan försökte jag odla pumpor på vår mammas kolonilott. Min vision var att kunna äta en pumpa i veckan under vintern. Att ha ett helt skafferi fullt av pumpor i olika storlekar, färger och former; gröna små att ångkoka och äta hela, de klassiska orange till pumpapaj och soppa, krispiga pumpafrön att strö över sallader, barnen lyckligt karvandes i varsin till Halloween och så vidare. 

Pumporna växte verkligen väldigt fint till att börja med. De blev stadiga små plantor som jag så småningom satte ut i jorden under en sådan där duk som ska skydda den från hårt väder och i viss mån insekter. Jag vattnade och gödslade och de små underverken fick blommor. Det var bara det att det inte bara var jag som hade förhoppningar om pumpor. Så fort de vackra gula blommorna sköt fram flyttade små familjer av oknytt in i dem. Tvestjärtar tumlade lyckligt runt i dessa gyllene balsalar, gigantiska spanska mördarsniglar vilade sina trötta lemmar (sin trötta lem?) i blomhusets inre och skockar av bladlöss höll botellón på mina pumpors stackars blad. Det var helt enkelt ett lönlöst krig att föra. Så hädanefter köper jag mina pumpor på Konsum (för jag vägrar säga Coop).

Här följer receptet på en butternut squash-soppa som blir gyllengul och alldeles silkeslen i sin textur. Det passar bra med koriander och pumpakärnor till då de förstärker den lite nötiga smaken av soppan.

Ingredienser, 4 portioner:

1,2 liter vatten + 3 buljongtärningar vegetarisk eller kyckling (eller ännu hellre hemkokt buljong)

2/3 butternut squash av medelstorlek

2 potatisar

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

salt

svartpeppar

0,5 dl vispgrädde

Börja med att koka upp buljongen. Medan du gör det skalar du pumpan med en vass kniv och gott mod. Du skalar även löken och potatisen. Skär alla grönsaker i bitar om ca. 4 centimeter och lägg ner dem i buljongen. Låt sjuda under lock 15-20 minuter. När grönsakerna är mjuka mixar du soppan slät och smakar av med salt, peppar och vispgrädde. Servera med gröna pumpafrön, färsk koriander och riven parmesan. Det kan också passa bra med crème fraîche, persilja, timjan eller krutonger. You pick and choose.

Den stora tacostressen

Det finns en sak som jag inte gillar med konceptet tacos, nämligen att det är så många komponenter. Visst är det kanske trevligt ("gemytlig plockmat" etc.) men det där med alla dessa tillbehör gör mig mest bara stressad! Först ska man hålla på att skära gurka och tusen andra grönsaker i pyttesmå tärningar vilket tar tusen år, sen ska ost rivas, bröd värmas och köttfärs stekas och detta ska dessutom hållas varmt tills det är dags att äta men utan att bli torrt eller bränt. Bara av detta får jag stressutslag.

Men det värsta är ändå när man har satt sig ner för att njuta av sin skörd och försöker få till en perfekt avvägd taco eller burrito (eller vad man nu äter) med lagom mycket av alla komponenter och när man sen försöker äta den utan att den faller isär eller att allt det "götta" bara faller av och hamnar i en sorglig hög  på tallriken. Och inte nog med det, sen måste man också tampas med en massa kladd och vätska som rinner ner längs handlederna och letar sig in i tröjärmarna. Om man inte redan hade ojämna hjärtslag innan man började äta har man vid det här laget skaffat sig det.

Okej, men om man är svag för tacojox och vill kunna äta det utan att behöva ta in på konvalescent-hem efter varje "tacofest" för att "hitta sig själv"? Jo, då reducerar man helt enkelt bara antalet tillbehör till några stycken. Det är så himla smart för det blir exakt lika gott, faktum är att man inte ens märker någon skillnad (bortsett från på adrenalinnivåerna i kroppen då).

Vegetariska burritos:
ett paket svarta bönor (dvs från en liten tetra, avsköljda)
olja
spiskummin
1 vitlöksklyfta
lite chili av något slag
några tomater
en halv lök
koriander
citron
socker
salt

Hetta upp olja, pudra ner lite spiskummin och ha i en krossad vitlöksklyfta. Låt puttra en liten stund, sänk värmen och häll i bönorna, lite vatten, chili och salt och mosa sedan ihop det hela lite med baksidan av ett stekdon. Gör under tiden en enkel salsa på tomater skurna i bitar, hackad lök, pressad citron, lite socker och salt och mycket koriander. Sen är det klart – och det här tar max tio minuter. Ät med någon typ av tunt bröd (jag tycker att det är godare med typ polarbröd än "riktiga" tortillabröd som känns så himla konservmedelsstinna), hyvlad ost (om du inte orkar riva) och gräddfil.

Jag är ett geni!

Att woka sej

Förträffligt rolig ordvits jag fick till där i rubriken, men det får vi lämna därhän för nu ska det handla om fisk och wok. Många har kanske en föreställning om att fisk inte är så bra att woka, vilket kanske i och för sig stämmer. Men jag tycker att det är lite orättvist mot fisken att inte ens ge den en chans i wok-sammanhang, för det blir väldigt gott. Man kan då göra ett slags kompromiss genom att först woka allt det andra, det vill säga grönsakerna, och därefter steka fisken på lite snällare temperatur (eftersom den inte tål hårda tag och jättehög värme så bra). Sen sammanför man helt enkelt de två "elementen" i evig harmoni.


 












Så här kan man gå till väga om man vill återskapa sejwoken jag gjorde idag: stek zucchini, röd paprika och broccoli lite hastigt på hög värme och fös ner i en skål. Sänk temperaturen och stek fisken som du då har skurit i lagom stora bitar, kanske fem gånger fem centimeter. När fisken är nästan klar har man i en hackad vitlöksklyfta, lite strimlade salladsärtor samt de tidigare stekta grönsakerna. Stäng av plattan (för att det inte ska börja koka) och strö över en nypa socker, salt och lite chiliflingor samt soya, fisksås, pressad citron och sesamolja. Vänd runt lite försiktigt, så att fisken inte går sönder. Sen är det klart! Lite koriander på toppen skulle ju va piffigt också men så blev det inte i mitt fall.

Kinas svar på McChicken – stekt ägg med tomat

–  Stekt ägg med med tomat, gud vad gott!
Så låter det i skolmatsalsköerna (fast på annat språk då) runt om i Kina vid lunchdags. De äter nämligen Ji chao xi hong shi ("Kinas svar på McDonald's-mat") till lunch varje dag. Det är i alla fall vad jag har hört, men sanningshalten i det går kanske att diskutera. 

Sant är i alla fall att om det stämmer har Kinas toddlers bra smak, för det är en väldigt enkel men otippat god anrättning som är ett slags lite mer civiliserat hopkok av ägg och  ketchup. Nog för att det inte är ketchup i, men resultatet av ingredienserna blir typ ketchup, och som bekant är ketchup alla barns  favoritsås = dålig smak (= det som förenar barn över hela jorden). Aja, det här blev kanske ett snårigt resonemang men min poäng är att eftersom ketchup är poppis är det inte helt osannolikt att mina uppgifter om detta som Kinas skolmat numero uno faktiskt stämmer. Men nog om det!

Ingredienser, 1 person

olja till stekpannan (raps eller jordnöts)
2 ägg, kläckta och ihopvispade
2 tomater skurna i bitar eller ca 15 halverade körsbärstomater
2 msk soya
1 msk socker
1 tsk sesamolja
(1 tsk fisksås)
sesamfrön
chiliflingor

Hetta upp stekpanna och häll i ganska mycket olja. Häll sen ner äggen och vänta typ 30 sekunder innan du går loss med stekspade och delar upp ägget i mindre bitar. Det hela går väldigt snabbt, det ska vara lite wok-känsla. Fös ägget åt sidan i pannan och ha ner tomaterna. Låt steka någon minut och ha sedan i soya, socker, sesamolja och fisksås (som inte ingår i originalet, men jag tycker att det passar bra). Blanda ihop allt samman och häll upp i djup tallrik. Strö över lite sesamfrön och chiliflingor och ät med ris.

OBS! Att det ser ut som att jag har försökt få till ett yin- och yangtecken i min uppläggning är en lycklig slump och inget annat. Ett annat obs i sammanhanget är att det här receptet kanske inte är helt renlärligt, men det gör inget, det funkar bra ändå!

Två såser i en – pasta med tomat- och ostsås

 

Ibland när det skulle vara extra festligt lagade mamma pasta med ostsås och tomatsås. Tomatsåsen hade hon lärt sig av italienska vänner på någon av sina många resor till Bologna, tricket var att ha i en tesked socker och att låta den koka ihop länge, gärna flera timmar. Ostsåsen gjorde hon genom att värma vispgrädde och sedan smälta ner enorma mängder ost däri. Till detta något som kallades "bandpasta". Du hör ju hur gott det var. 

Ibland vill vi ha det extra gott helt vanliga dagar också och en sådan dag träffades jag av en snilleblixt. Jag gjorde en god tomatsås och smälte ost rakt ner i den i ett huj. Sedan gjorde jag den en aning mer krämig genom att tillsätta en skvätt grädde. Och se där!

Ingredienser, 4 portioner:

olivolja

1 gul lök

2 vitlöksklyftor

1 burk skalade tomater av bra märke (om du känner dig ambitiös är det självklart godare med färska tomater)

ca. 75 g blå- eller grönmögelost ex. som gorgonzola, s:t agur eller ädelost 

en gnutta socker eller honung

svartpeppar

salt

0,5dl vispgrädde

oregano

parmesan till servering

Koka upp vatten till pasta, tagliatelle är en bra sort för denna anrättning. Värm olivolja i en panna, stek den finhackade löken i olivoljan på låg värme tills den blir genomskinlig. Tillsätt vitlök som du skurit i tunna skivor. Låt svettas med löken ett par minuter, akta så att den inte blir bränd, då är det kört. Tillsätt burken med tomater och pressa försiktigt sönder tomaterna med en slev. Krydda med svartpeppar och socker (vänta med salt). Låt puttra ca. 20 minuter. Om såsen börjar se torr ut kan du tillsätta vätska av något slag, vatten eller en aning vitt vin. 

När såsen kokat ihop så att den ser god ut tillsätter du osten i små bitar. Nu kan du koka pastan. Rör med en slev i såsen medan osten smälter. När osten har smält smakar du av med vispgrädde och salt. Om det finns barn bland de hungriga så kan ett litet tips vara att mixa såsen tills den är alldeles slät. Krydda slutligen med oregano. Blanda såsen med den perfekt kokade tagliatellen, servera med riven parmesan, svartpeppar och en god ruccolasallad.

Jordärtskockssoppa med timjan

 

På sopprestaurangen i Soho, London, lärde jag mig att man faktiskt kan koka soppa på en spik. Eller snarare, man kan koka soppa på nästan allt. Har du en buljong kan du slänga ner nästan vad som helst i den och antingen koka det kort så det blir krispigt, koka det en stund och sedan mixa så blir det krämigt eller koka länge, men då blir det en gryta.

Häromdagen kom jag över ett litet parti fina jordärtskockor. Jag gjorde som vilken frusen husmoder som helst i väntan på den riktiga våren skulle ha gjort, kokade en soppa. Jordärtskockorna är ena märkliga små rackare. De är liksom krispiga och en aning genomskinliga. Lite som utkomsten av en ménage à trois mellan rättika, ingefära och potatis. Smaken däremot, påminner om kronärtskocka. (Dessa delikatesser börjar förresten dyka upp nu i grönsaksdiskarna med sina lager-på-lager-utstyrslar som inte alls är något effektivt skydd för det man vill åt, självaste hjärtat). Medan du rör i din soppa kan du fundera på om det heter jordärt'skocka eller jordärts'kocka, det gjorde jag.

Ingredienser, 4 portioner:

1,3 liter kyckling- eller grönsaksbuljong (jag använde Kung Markattas ekologiska kycklingbuljong och det smakade toppen)

6 jordärtskockor

2 potatisar

1 liten gul lök

2 vitlöksklyftor

0,5 dl vispgrädde

salt

svartpeppar

timjan antingen färsk eller torkad

parmesan

Koka upp buljongen. Skala och skiva rotsakerna och löken och tillsätt dem. Låt sjuda under lock i ca. 20 minuter eller tills rotsakerna är mjuka. Mixa soppan med mixerstav tills den är helt slät. Tillsätt grädden. Är soppan för tjock kan du tillsätta mer buljong eller grädde. Krydda och smaka av med salt, svartpeppar och timjan. Servera med riven parmesan. Det är helt säkert gott med en klick crème fraîche också.

Nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sin sallad – chèvresallad

Jag har en känsla av att det hände mycket i mat-Sverige på 90-talet. Var det inte då den färska pastan gjorde sitt intåg? Focaccia, ruccola, lufttorkad skinka, mozzarella, basilika i kruka, etc. tillgängliggjordes på Konsum för 'svenssons' som dig och mig, tillsammans med inte så fräsiga men än dock medvetna Änglamark. Även chèvre-osten ostade in på Café String ackompanjerad av en liten balsamvinägervinaigrette. Som alla vet är päron och getost en ypperlig kombination. När man slutat rasa över hur alla säger chevré istället för chèvre passar det bra med en sallad som denna som är en aningen tillpiffad med en vaniljvinaigrette.

Ingredienser:
Sallad av smakrik typ; ruccola, frisée, radacchiosallad, whatever 'rings your bell'
Päron, sött och hårt
Blekselleri
Getost av vitmögel-typ
Valnötter

Vinäger
Olivolja
Salt
Svartpeppar
Vanilj

Skölj salladen och grönsakerna. Skär päron och selleri i aptitliga bitar. Blanda alla salladsingredienser. Smula över osten och nötterna. Blanda en vinaigrette med en aning vanilj. Ringla över salladen. Ät barfota på ett rustikt trägolv tillsammans med ett gott bröd.

Biff med kinesisk vinäger och sesamfrön

Kommer du ihåg kina-restaurangen med karparna och vattenfallet? Dit vi gick med pappa när mamma var i Bologna. Där valde jag alltid friterade räkor med sötsur sås. De var orange, krispiga på utsidan och degiga inuti. Såsen var rödskimrande och glansig. Riset var en sensation, det satt ihop och ramlade inte isär som det andra riset som kom i paket med en svart farbror på. Den där smaken, Fanny. Jag tror det var kinesisk vinäger i såsen.


Här följer en rätt som vi alltid beställde på Rey de tallarines i Madrid. En annan dag ska jag berätta mer om denna fantastiska och underskattade restaurang som jag hoppas finns kvar.


Ingredienser, 4 portioner:
Till sås:
0,75 dl kinesisk vinäger
0,5 dl vatten
2 msk socker
1 msk japansk soja
en "manstumme" färsk ingefära, skalad och skuren i skivor
2 vitlöksklyftor, krossade med kniv


Till själva woken:
Lövbiff av innanlår eller annan fint skuren biff, kanske 120 g per person
3 msk vetemjöl
1 röd paprika
1 grön paprika
ett halvt fänkål
1 sharlottenlök
10 cm purjolök
en "kvinnotumme" färsk ingefära
1 vitlöksklyfta
3 msk skalade sesamfrön
1-2 tsk japansk soja
olja till fritering och wok, ca. 0,75 dl

Blanda ingredienserna till såsen i en kastrull, låt koka upp och sedan sjuda under lock.

Skär lövbiffen i strimlor om ca. 1 cm, lägg dem på en tallrik och panera dem med mjölet samt hälften av sesamfröna ordentligt. Hetta upp 3 cm olja i en lite mindre, djupare stekpanna. Fritera lövbiffen i omgångar, endast precis tills att köttet inte är rött längre, men aningen krispigt. Obs! Detta moment kan vara lite fräsigt och het olja kan skvätta ur pannan. Behåll ditt lugn och använd en långärmad tröja du inte är rädd om. Lägg köttet på ett hushållspapper så att överflödig olja kan rinna av.

Strimla paprika, fänkål och sharlotten- och purjolök. Riv ingefära och vitlök fint. Sätt en stor stekpanna på plattan, hetta upp olja. Fräs grönsakerna i omgångar, men de ska behålla sin krisp.  


Smaka av såsen! Den ska ha kokat ihop en aning, om inte så hetskoka den utan lock ett par minuter.
 

Tillsätt mer olja i den stora stekpannan, häll i vitlök, ingefära och de resterande sesamfröna. Låt fräsa i 20 sekunder, tillsätt övriga ingredienser; kött och grönsaker. Slutligen silar du såsen över. Smaka av med soja. 


Servera med japanskt ris eller jasminris.

Chili con carne

Oj, vilken fredagsfest! ALLA gillar ju tacos och det här är en variant, med en ganska svennig chili con carne som bas. Vi åt med bröd, gräddfil, sallad och salsa men annars funkar det nog bra med ris till.















Ingredienser (för 5 personer):
2 msk rapsolja
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor
1 msk torrostade och mortlade korianderfrön
1 msk spiskummin
500 g nötfärs
en stor klutt tomatpuré
1 burk skalade hela tomater
5 dl vatten
1 bit märgben
1 tsk oregano
3 små torkade chilifrukter
2 msk äppelcidervinäger
1,5 oxbuljongtärning
lite salt
1 tsk socker
1 burk svarta bönor (sköljda i durkslag)

Hacka lök och vitlök och fräs i olja tillsammans med korianderfrön och spiskummin i en stor gjutjärnsgryta. Ha sedan i köttfärsen och stek tills vätskan från köttet har "gått upp i rök". Ha i tomatpuré och låt det hela svettas ytterligare några minuter innan du har i märgbenet och häller på tomaterna och vattnet. Sedan är det bara att tillsätta resterande ingredienser förutom bönorna som man kan vänta med tills sluttampen om man inte vill att de ska bli helt sönderkokta. Låt grytan puttra under lock i minst en timme men helst mer, jag lät den stå på plattan i tre timmar. Häll på mer vatten om det blir torrt under puttrandet.

Det här blir ju ingen genuin chili på det sättet, utan mer en traditionell svensk tolkning av "tex-mex". Vi åt med mjuka tunnbröd (Polarbröd) och ovan nämnda tillbehör, däribland då en salsa gjord på hackade tomater, avokado, pressad lime, salt och väldigt mycket koriander.

Miso miso miso

Tasty soup - The Mighty Boosh - BBC 
 
I London arbetade jag på en sopprestaurang i Soho. Det var här jag för första gången stötte på den strukturella hierarki som gör att du vet din plats, men också drömmer om en annan. Det var på många sätt en lärorik tid. Förutom vikten av en god buljong (stora kastruller i vilka det kokade grönsaker och ben natten lång), lärde jag mig av min lilla chef Tom (en totalt bitchig backstabber från Amsterdam) uttryck som "foam party" och "shandy". När sopprestaurangen så småningom stängdes visade det sig i vanlig ordning att den hade drivits av en person med hjärta och ett par andra med pengar som ville ha mer. Hur som helst, jag lyckades under tiden att avancera till teamleader och jag såg The Mighty Boosh live på puben "The Hen and the Chicken" så allt var inte helt i onödan.

Här följer receptet på misosoppa för en person, en mirakelsoppa som går supersnabbt att laga om man fuskar med dashi i pulverform. Misopastan kommer i alla möjliga färger (den baseras på fermenterade sojabönor i kombination med bovete, vanligt vete, ris eller hampafrön) och dashin ska egentligen utgöras av riven torkad och rökt fisk som kokas. Här har jag valt att tillsätta spenat, men det vanliga tillbehören är alger, fint skuren purjo- eller salladslök och tofu. Trots fusk med snabb-dashi är denna miso en soppa som både magen och munnen gillar.

 

Ingredienser, 1 portion: 
3 dl vatten
2 tsk dashi no moto (finns att köpa på bl.a. Japanska Torget, men även i de flesta asiatiska affärer)
2 tsk misopasta
2 nävar bladspenat
2 tsk wakame-alger
japansk "silken" tofu

Värm vattnet, men låt det inte börja koka (om vattnet kokar blir misopastan grynig). Tillsätt dashi. Vänta tills dashin är helt upplöst, vispa ner misopastan med en ballongvisp. Smaka av. Tillsätt spenat och wakame-alger. Servera med bitar av tofu.

Tofuodyssén fortsätter – glasnudelwok

Min tofuodyssé som påbörjades för några veckor sedan verkar fortsätta. Jag har nu insett att när det kommer till tofu, eller snarare när det gäller att få tofu att smaka någonting, är det ingen idé att spara på krutet. Tofu har ju på något sätt en antismak i sig självt och därför blir det lite som att såser och kryddor man adderar i hopp om att få till en "schysst smak" bara äts upp av tofun  och spottas ut i en helt annan dimension. Tumregeln för att få denna truliga bönpasta god är därför att ha på så mycket smaksättning man tycker verkar rimligt - och sedan dubbla dosen.

Ingredienser till tofun:
100 gram tofu
2 msk soya
1 tsk sesamolja
1 tsk vinäger
1 tsk koreansk chili (den är ganska mild)
1 krossad vitlöksklyfta

Skär tofun i ganska små bitar och lägg ner i en skål. Ha i övriga ingredienser, blanda, sätt in i kylen och vänta typ ett dygn.

Wok:
glasnudlar
några kvistar broccoli
en näve jordnötter
rapsolja
tofun
pyttelite socker

Koka nudlarna och häll av medan de är VÄLDIGT al dente – nästan hårda, annars blir de överkokta i woken sedan. Skölj i kallt vatten och klipp dem lite med en sax om du orkar. Hetta upp en stekpanna (eller hellre en wok om man nu har en sån) och släng i broccoli, tofu och jordnötter. Stek några minuter, stäng av värmen och ha i nudlarna. Strö över lite lite socker och blanda runt. Nu är det bara att slafsa i sig!

Väldigt snabb tonfiskpasta

Nu ska man ju inte äta tonfisk eftersom det är det kanske mest oetiska och värsta livsmedlet ur alla synpunkter - "ondskans konserv" liksom. Men om det hade varit okej att äta denna fisk hade man kunnat laga denna  snabba och faktiskt otippat goda maträtt.

Ingredienser, 1 portion:
lagom mängd pasta, exempelvis farfalle
lite skivad rödlök
1 tsk äppelcidervinäger och/eller lite citron
körsbärstomater delade på mitten
salladsärtor
1 liten liten burk tonfisk
pyttelite socker
lite chili
riven ost

Koka pastan och häll av när den är väldigt al dente. Låt rödlöken svettas i lite olja i förslgagsvis kastrullen du kokade pastan i. Häll i tomaterna, vinägern, sockret och de strimlade salladsärtorna och låt svettas ihop en liten stund. Blanda ner pastan och gojsa runt en liten stund. Salta, smula över chili, häll på citron och riv över ost. Sen är det klart! Om det hade varit okej att äta tonfisk hade det alltså då varit dags att äta.

Kantininspirerad fiskgryta

Färgglatt och festligt så här på måndagen, men ändå med en läcker kantintouch. Var kommer då kantinkänslan in i bilden, undrar ni. Är det de krispiga salladsärtorna? De sötsyrliga körsbärstomaterna? Nä - det är den vita lite odefinierade och slabbiga såsen, svarar jag. Jag kan bli väldigt sugen på på storköksmat men eftersom jag bara har ett vanligt/litet "hushållskök" till mitt förfogande gäller det att göra det bästa av situationen.















Ingredienser, tre portioner:
lite olivolja
1 purjolök
1 "stånd" broccoli
1 vitlöksklyfta
1 burk crème fraiche
citronskal från en citron plus lite citronsaft
en skvätt mjölk eller vatten1 fiskbuljongtärning
350 gram torsk (eller annan fisk, torsk ska man väl egentligen inte köpa, men nu blev det så ändå på grund av förmånligt pris)
ca 10 körsbärstomater
lite salladsärtor

Sen:
Skiva purjon och låt den "svettas" i lite olivolja på lagom värme i stekpanna. I med broccoli (skuren i bitar) och hackad vitlök. Häll på crème fraiche, mjölk/vatten, buljongtärning och citronskal och låt det bubbla ihop på ganska låg värme. Skär fisken i lagom stora bitar och lägg ner i såsen tills den är genomkokt. Häll i tomaterna, salladsärtorna, pressa över citron och salta och peppra. Ät med till exempel "vanligt" ris, för att förstärka kantinkänslan.

Ett ris eller som man också kan säga: Kinesisk pytt-i-panna

När jag jobbade som världens sämsta servitris på en sushirestaurang i slutet av nittiotalet blev det ofta ris över. Ägarinnan till restaurangen, som för övrigt fortfarande serverar sushi på samma adress, är från Kina. Jag tror inte att så många gäster tänkte på det och ibland var det någon världsvan svenne som ropade ett "Arigato!" innan han försvann ut genom dörren med sin take away.
        Sent efter stängning brukade en kollega inom samma bransch komma över med en suspekt och fetfläckad hink. Hon tog naturligtvis hand om risresterna (som ibland kunde vara både en, två och tre dagar gamla och även återvunna från gäster med dålig aptits tallrik). Kollegan och min chef brukade snicke-snacka litet på mandarin innan kollegan återvände till sin egen restaurang för att tillaga "Stekt ris" till sina gäster. En rätt som jag, behöver jag säga det, brukar undvika när jag är på Kina-restaurang. Hemma kan jag däremot svänga ihop ett ris om det har blivit något över dagen innan.

Ingredienser för cirka två portioner:
3 dl kokt jasminris
2 dl fryst spenat / 4 dl färsk spenat
2 vitlöksklyftor, hackade
2 portabellosvampar
1/3 broccoli
röd paprika (gärna redan tillagad, i olja)
2 ägg
olivolja
sesamolja
japansk soja
malen ingefära
vitpeppar

Skär svamparna i skivor. Hetta upp en stekpanna, tillsätt olivolja och svamparna. Låt dem fräsa ett par minuter. Häll i spenaten om den är fryst, samt en aning vatten för att få igång lite ånga. Täck över med ett lock. Tillsätt broccoli och låt den ånga med tills spenaten tinat. Om du har färsk spenat tillsätter du den när broccolin känns lagad, men fortfarande med stuns och svamparna är genomstekta. Har du färsk paprika är det även dags att tillsätta den, skuren i smala remsor.

Därefter tar du bort locket, föser grönsakerna åt sidan, tillsätter olja och den hackade vitlöken. Du pudrar över ingefära och vitpeppar efter smak samt tillsätter ca. en halv matsked sesamolja. När vitlöken börjar bli tillagad blandar du alla grönsakerna och tillsätter ris och soja, ungefär en matsked - men även här får du smaka dig fram. Är din paprika redan tillagad och lagd i olja så kan du tillsätta den här.

Slutligen föser du åter grönsakerna åt sidorna och häller i en skvätt olja innan du knäcker de två äggen i pannan. Långsamt för du sleven eller stekspaden i äggen så att det bildas små sjok av ägg som ser aptitliga ut. Precis när all äggvita blivit vit viker du ihop ägget med grönsakerna och riset och serverar på momangen.

Servera förslagsvis med någon typ av chilisås, som t.ex. Tabasco eller Chili-Yuzusås från närmaste asiatiska livsaffär samt Kimchi.

Wokad marinerad tofu

Tofu igen! Snabb god rätt som jag "jazzade" fram utifrån grejer som fanns i kylen. Jag brukar laga lite extra av sånt som tar lite tid att laga, typ ris - sen är det bara att steka på, en eller två dagar senare, i ett annat "sammanhang". I förrgår gjorde jag grunden till denna maträtt, panerad tofu. Man kan säga att den anrättningen är den här anrättningens moder - de ser ju också typ exakt likadana ut...

Ingredienser, 1 portion:
100 gram tofu som har marinerat i krossad vitlöksk, soya, socker, chili och vinäger
15 stycken färska haricovert skurna i två delar
10 plommontomater skurna i halvor
1 limeklyfta
rostade jordnötter
koriander

Så här går man tillväga:
Stek det kokta riset i lite olja (eller koka nytt om det inte finns färdigkokt i kylen) och lägg upp på tallrik, exempelvis den man ska äta från. Stek haricoverten (eller vad det nu heter i pluralis) i förslagsvis samma stekpanna på hög värme, ha i tofun skuren i tärningar och sen tomaterna. Häll på lite extra soya och pressa över lime. Lägg upp på tallriken med riset och ha på jordnötter och koriander.

Eftersom den här tofun legat och gosat till sig i marinad blir den faktiskt väldigt smakrik och köttig.

Köttfärssås med kummin

Ofta fick vi inte middag förrän rätt sent, kommer du ihåg, Fanny? Jag minns det som att vi blev hämtade sist av alla på vårt fritids som av någon underlig anledning hette Fikonet och som också måste varit ett av grannskapets sämre alternativ. Vår pappa lagade alltid en pastasås av krossade tomater och bacon och jag minns det som att jag suktade efter en ordentlig Bolognese, även om jag då inte kunde så avancerade italienska ord. Nu står jag inför valet av förskoleklass och fritids för mitt äldsta barn och det är svårt. Ett som är säkert är dock att jag aldrig kommer att tvinga i henne bacon som simmar i krossad tomat.

Så här trevligt kan det se ut om du gör ett litet stilleben av dina ingredienser innan börjar att skära dem i småbitar.








 
En köttfärssås kan varieras i det oändliga, här kommer en version.

Det här behöver du för cirka fyra portioner:
1 liten gul lök
1 scharlottenlök
3 klyftor vitlök
olivolja
2 rivna morötter
8 champinjoner
2 lagerblad
ca. 1 tsk kummin
svartpeppar, salt
ketchup, socker eller honung
oregano
gärna en skvätt vin
400-500 g köttfärs
1 burk skalade tomater

Börja med att sätta på pastavatten. Hacka lök fint och fräs i mycket olivolja. Tillsätt champinjoner skurna i mindre bitar, hackad vitlök, lagerblad och kumminfrön. När löken börjar bli genomskinlig och champinjonerna har fräst en stund rör du ner morötterna.

Efter ett par minuter för du grönsaksfräset åt sidorna i grytan, tillsätter mer olja och köttfärsen. Låt köttet få stekyta innan du blandar det med grönsakerna. När köttet ser genomstekt ut öppnar du burken med tomater och häller i dem. Sedan tillsätter du salt, svartpeppar, något sött, vin och oregano efter smak.

Låt allt koka ihop, minst en halvtimme och gärna längre.
Servera med pasta, parmesan eller någon annan riven ost med smak, kanske lite persilja och ett glas rödvin. Vatten till fritidsbarnen.

PS. Pappa, förlåt, baconsåsen var nog inte så tokig ändå.

Panerad tofu med "asiatiska spännande smaker"

Jag har tänkt en del på det här med kött och köttkonsumtion nu de senaste veckorna (som väl alla normalvettiga människor tänker på mer eller mindre ofta). Nog för att jag älskar kött av hela mitt hjärta, eller i alla fall kanske 80 procent av det, men det funkar ju inte om alla ska möla i sig 48 kilo biff och falukorv per år. Inte som att det är första gången jag äter mat icke innehållandes kött (vilket det kanske låter som) men jag köpte idag hur som helst tofu i syfte att testa en ny grej. Valde hård tofu, för 20 spänn från Asian market (bra butik!) i "citykärnan", närmare bestämt på Olof Palmes gata. Ganska rejäl bit tofu var det, räcker för tre portioner ungefär.

Så här gör man:
Koka ris, skiva tofun och panera i vetemjöl och sesamfrön.

Blanda en dippsås av:
1 krossad vitlöksklyfta
Någon typ av chili, torkad eller färsk
3 msk soya
1 tsk socker
2 msk lime, citron eller vinäger
1 tsk fisksås
1 tsk sesamolja

Gör en sallad av till exempel:
1 röd strimlad paprika
1 näve ruccola
1 näve böngroddar
Lite jordnötter
+ häll på lite av dippsåsen och blanda runt

Stek tofun i kanska mycket olja (rapsolja eller jordnötsolja blir nog godast) tills den blir gyllenbrun. Lägg upp sallad, ris och tofu på tallriken och riv över lite koriander. Sen kan man dippa tofun i såsen.

Tips!
Om det blir tofu och sås över kan man lägga ner tofun i såsen och låta den marineras i en dag eller två. Det gjorde jag och det tror jag blir gott! Om jag lagar det här igen ska jag testa att doppa tofun i ägg innan mjöl- och sesambadet, det kanske blir lite mer krispkänsla?