Kladdkaka med glass och körsbär

Visste ni att kladdkaka på riktigt är det fjärde mest sökta ordet på svenska internet efter (utan inbördes ordning) "sex", "ceviche" och "instagram"? Det finns självfallet hundratals webbsidor helt dedikerade till detta bruna, kletiga och söta bakverk.

Svenskarnas besatthet börjar oftast redan i späd ålder då de flesta börjar tjata om "eftereft" eller "kaaaaaka". Den växer sedan till sig då man i mellanstadiet förstår att det inte tar mer än ett par minuter att vispa ihop smeten och tjugo minuter att grädda den (d.v.s. om man kan motstå frestelsen att tjuväta den i rått tillstånd). Man kanske går igenom ett par faser av utsvävningar à la Coops medlemstidning Mer Smak (sic.) och provar att göra vit kladdkaka, versioner med kanel, havssalt, dumlekolor, hela hallon eller apelsin.

Ofta återvänder man dock till barndomens enkla rätt-upp-och-ner-recept. Medan man ger kakan tjugo minuter i ugnen kan man fundera på varför den kallas kladdkaka. Var det möjligen någon som tänkte göra en helt vanlig torr chokladkaka men råkade grädda den för kort tid och som väste till kakan kladdkaka som en typ av skällsord? Men senare, när kakan smälte på tungan och tog personen till chokladhimlen så var det en helt annan klang i rösten, "Kladdkaka!"

Till kakan
skorpsmulor
125g smör
50g mörk choklad
2 ägg
3 dl socker
0,5 dl kakao
2,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljbönor

Sätt ugnen på 200 grader. Smörj och bröa en "lite mindre" form (här får du tänka efter själv vad det kan betyda). Hacka chokladen och fös ner den i det smälta smöret. Rör försiktigt tills chokladen smält. Vispa ägg och socker en aning. Blanda ner smör-chokladen i äggen. Rör. Blanda ner alla torra ingredienser. Rör ihop till en krämig smet. Häll smeten i formen och sätt in den i ugnen i ca. 20 minuter. Kakan ska ha stelnat ovanpå men fortfarande vara kladdig inuti. Låt svalna och sätt den sedan i kylskåpet.

Glassen
1 ägg
1 äggula
2,5 dl vispgrädde (färsk, ingen lång hållbarhets-grädde)
0,5 dl rörsocker
0,5 tsk vaniljbönor

Vispa grädden. Vispa äggulan, ägget, socker och vanilj. Blanda försiktigt ihop så att du inte förlorar gräddens puffighet. Häll ner i din glassmaskin, kör till glasstillstånd uppnåtts.

Körsbären
Värm färska eller frysta körsbär med lite socker. Blanda ner 2 tsk maizena (som du blandat i en kopp med lite av vätskan från bären). Koka upp och rör runt tills bären blir en aning geléiga. Låt svalna.

Montering
Lossa kakan och lägg den på ett fat. Lägg glassen ovanpå. Häll över bären.
Dö godhetsdöden (som vi bloggare säger).

Chorizo under röda fanor

Det vita ljuset första maj och det torra, dammiga gruset som trampas av flera tusen fötter i Kungsträdgården. Långa, många, obegripliga men viktiga tal. Jag i hemmasydd manchestermundering, håller hårt i pappas hand. Vi tar emot pamfletter. Det är Lars Werner. Det är balalaikor. Det är kurder.

"Ska du verkligen ha en sån där?" frågar pappa när jag insisterar på att få en egen chorizo av de som säljs av chilenare i exil. Korvarna grillas över ett oljefat delat mitt itu och de är starka och köttiga. De vilar på ett hembakt bröd och smakar precis så gott som något som någon annan äter och som man vill ha men inte får. Men idag får jag. Och jag får Fanta. "Kommer du verkligen att dricka upp den?" Jag får till och med en kokosboll med vitt fluff inuti. "Ska du ha en sådan också?" Mitt lilla huvud nickar ivrigt upp och ned.

Vi går och går. Vi manifesterar. Vi stannar och hälsar på Hasse och Heléne. Vi stannar och tjenar på gubbar med egentryckta tidningar om staten och kapitalet. Sedan tar vi 46:an hem och mina fötter värker i sandalerna.

Köttfärssås med kummin

Ofta fick vi inte middag förrän rätt sent, kommer du ihåg, Fanny? Jag minns det som att vi blev hämtade sist av alla på vårt fritids som av någon underlig anledning hette Fikonet och som också måste varit ett av grannskapets sämre alternativ. Vår pappa lagade alltid en pastasås av krossade tomater och bacon och jag minns det som att jag suktade efter en ordentlig Bolognese, även om jag då inte kunde så avancerade italienska ord. Nu står jag inför valet av förskoleklass och fritids för mitt äldsta barn och det är svårt. Ett som är säkert är dock att jag aldrig kommer att tvinga i henne bacon som simmar i krossad tomat.

Så här trevligt kan det se ut om du gör ett litet stilleben av dina ingredienser innan börjar att skära dem i småbitar.








 
En köttfärssås kan varieras i det oändliga, här kommer en version.

Det här behöver du för cirka fyra portioner:
1 liten gul lök
1 scharlottenlök
3 klyftor vitlök
olivolja
2 rivna morötter
8 champinjoner
2 lagerblad
ca. 1 tsk kummin
svartpeppar, salt
ketchup, socker eller honung
oregano
gärna en skvätt vin
400-500 g köttfärs
1 burk skalade tomater

Börja med att sätta på pastavatten. Hacka lök fint och fräs i mycket olivolja. Tillsätt champinjoner skurna i mindre bitar, hackad vitlök, lagerblad och kumminfrön. När löken börjar bli genomskinlig och champinjonerna har fräst en stund rör du ner morötterna.

Efter ett par minuter för du grönsaksfräset åt sidorna i grytan, tillsätter mer olja och köttfärsen. Låt köttet få stekyta innan du blandar det med grönsakerna. När köttet ser genomstekt ut öppnar du burken med tomater och häller i dem. Sedan tillsätter du salt, svartpeppar, något sött, vin och oregano efter smak.

Låt allt koka ihop, minst en halvtimme och gärna längre.
Servera med pasta, parmesan eller någon annan riven ost med smak, kanske lite persilja och ett glas rödvin. Vatten till fritidsbarnen.

PS. Pappa, förlåt, baconsåsen var nog inte så tokig ändå.