Det geniala konceptet för hemmajobblunch – superkomponenterna du måste ha i kylen

För oss som har skött jobbet från köksbordet under det senaste året har det kanske inneburit nya lunchvanor. Man går till exempel inte ut och käkar lunch lika ofta, inbillar jag mig. För min egen del har hemmajobbandet inte inneburit någon jättestor skillnad, i alla fall inte när det kommer till vad som ligger på tallriken när det är lunch. Detta eftersom jag alltid har varit en sån där präktig jävel som har med sig matlåda. Den största skillnaden (utifrån ett lunch-/motionsperspektiv) nu jämfört med innan pandemin ligger nog i att jag inte rör mig lika mycket, den stackars stegräknaren tickar inte ens in de steg det tar att ta sig från jobbskrivbordet till lunchrummet, utan får nöja sig med de steg det tar från det att kroppen har skickat en signal om att det är dags för lunch (där jag sitter vid köksbordet) tills det att hjärnan har tagit beslut om att verkställa det hela vid köksbänken. Sju steg.

Jag har kompisar som klagar över att de, sedan de började jobba hemifrån, bara äter mackor till lunch. Att de saknar inspiration eller att de inte orkar ställa sig och laga något som de ändå bara ska sitta och slafsa i sig i sin ensamhet framför datorskärmen. Men då säger jag: allt handlar om att förbereda och laga mycket när du väl lagar, så att du har i kylen och sedan bara kan komplettera. Jag låter ju verkligen som världens präktigaste och jobbigaste människa, men det tar verkligen inte mer än tio minuter att göra en god sallad (eller vad man nu ska kalla det, mixtallrik?) om du har massa bra färdiga grejer i kylen som du bara behöver lägga ut på tallriken.

Min hemmajobblunch består i huvudsak av tre baskomponenter och det är faktiskt det som är hela hemligheten. Med dessa tre superkomponenter blir det gott, kul och mättande utan att man blir sådär däst och måste sova middag på maten.

Komponenterna är:

• bönor eller linser
• ost
• frukt

Min absoluta favorit bland bönor och linser är belugalinser (eller Gotlandslinser, goda men svindyra). Jag brukar koka några deciliter på måndagen och ha i kylskåpet. De håller sig ju i minst fem dagar. Som ost är det i regel feta som gäller, eller haloumi. Men all ost funkar. När det kommer till frukt är melon en favorit. Men äpple eller päron är också gott. Eller vad som. Frusen mango? Just det, en annan bra komponent om man gillar det: surkål! Eller någon typ av pickles. Kanske har du några oliver i kylen? Eller cornichons? Har du en överbliven kall kokt potatis eller morot i kylen, tärna ner den. Jag kokar alltid ”för mycket” potatis just för att det är en bra grej att ha i kylen. Funkar ju så klart lika bra med potatis och rotsaker som har ugnsrostats. Eller överbliven bulgur eller matvete. På bilden: havreris. Sedan på med lite olja, citron, honung, salt och peppar. Kanske lite fröer? Jag brukar rosta en rejäl laddning solrosfrön som jag strösslar på.

Nämen det är ju så bra, så genialt. Är det någonting jag verkligen är engagerad i, kanske rentav brinner för, så är det tydligen det här med hemmajobblunch. Och att få till en bra, snabb och typ otroligt plånboksvänlig sådan (ursäkta uttrycket) – om man nu tänker på sånt.

Den stora risottobluffen

Gång på gång ser man recept på risotto där den framhålls som en snabblagad favorit och man hör kockar, matskribenter och andra "initierade" skrävla vitt och brett om att de snor ihop en risotto på en kvart och att det har blivit hela familjens snabbmatsfavorit. ("Ungarna äter hellre risotto än falukorv eller köttbullar och makaroner och när det ska gå undan.") Man bara "kul för er – synd att det tar en och en halv timme att laga denna så kallade snabba rätt".

Det är ju ett konstant och ändlöst rörande i risottokastrullen för att det inte ska bränna fast, från det att riskornen har hällts ner tills det att anrättningen är redo att slevas upp i tallrikar. Och till det ett skvimpande med buljong och vin och en nervös balansgång mellan att hälla på för mycket respektive för lite vätska, där man i båda fallen riskerar att göra kaos med hela "skiten".

Att risotton sen, efter det att man har gett den en och en halv timme av sin odelade kärlek och uppmärksamhet, blir ganska god får man ju tacka fan för – men att kalla denna maträtt för snabbmat är ju en bedragelse (kanske inte ett korrekt uttryck men det får gå ändå) större än någon annan. 

'Butternut squash'-soppa

För ett par år sedan försökte jag odla pumpor på vår mammas kolonilott. Min vision var att kunna äta en pumpa i veckan under vintern. Att ha ett helt skafferi fullt av pumpor i olika storlekar, färger och former; gröna små att ångkoka och äta hela, de klassiska orange till pumpapaj och soppa, krispiga pumpafrön att strö över sallader, barnen lyckligt karvandes i varsin till Halloween och så vidare. 

Pumporna växte verkligen väldigt fint till att börja med. De blev stadiga små plantor som jag så småningom satte ut i jorden under en sådan där duk som ska skydda den från hårt väder och i viss mån insekter. Jag vattnade och gödslade och de små underverken fick blommor. Det var bara det att det inte bara var jag som hade förhoppningar om pumpor. Så fort de vackra gula blommorna sköt fram flyttade små familjer av oknytt in i dem. Tvestjärtar tumlade lyckligt runt i dessa gyllene balsalar, gigantiska spanska mördarsniglar vilade sina trötta lemmar (sin trötta lem?) i blomhusets inre och skockar av bladlöss höll botellón på mina pumpors stackars blad. Det var helt enkelt ett lönlöst krig att föra. Så hädanefter köper jag mina pumpor på Konsum (för jag vägrar säga Coop).

Här följer receptet på en butternut squash-soppa som blir gyllengul och alldeles silkeslen i sin textur. Det passar bra med koriander och pumpakärnor till då de förstärker den lite nötiga smaken av soppan.

Ingredienser, 4 portioner:

1,2 liter vatten + 3 buljongtärningar vegetarisk eller kyckling (eller ännu hellre hemkokt buljong)

2/3 butternut squash av medelstorlek

2 potatisar

1 gul lök

1 vitlöksklyfta

salt

svartpeppar

0,5 dl vispgrädde

Börja med att koka upp buljongen. Medan du gör det skalar du pumpan med en vass kniv och gott mod. Du skalar även löken och potatisen. Skär alla grönsaker i bitar om ca. 4 centimeter och lägg ner dem i buljongen. Låt sjuda under lock 15-20 minuter. När grönsakerna är mjuka mixar du soppan slät och smakar av med salt, peppar och vispgrädde. Servera med gröna pumpafrön, färsk koriander och riven parmesan. Det kan också passa bra med crème fraîche, persilja, timjan eller krutonger. You pick and choose.

Den stora tacostressen

Det finns en sak som jag inte gillar med konceptet tacos, nämligen att det är så många komponenter. Visst är det kanske trevligt ("gemytlig plockmat" etc.) men det där med alla dessa tillbehör gör mig mest bara stressad! Först ska man hålla på att skära gurka och tusen andra grönsaker i pyttesmå tärningar vilket tar tusen år, sen ska ost rivas, bröd värmas och köttfärs stekas och detta ska dessutom hållas varmt tills det är dags att äta men utan att bli torrt eller bränt. Bara av detta får jag stressutslag.

Men det värsta är ändå när man har satt sig ner för att njuta av sin skörd och försöker få till en perfekt avvägd taco eller burrito (eller vad man nu äter) med lagom mycket av alla komponenter och när man sen försöker äta den utan att den faller isär eller att allt det "götta" bara faller av och hamnar i en sorglig hög  på tallriken. Och inte nog med det, sen måste man också tampas med en massa kladd och vätska som rinner ner längs handlederna och letar sig in i tröjärmarna. Om man inte redan hade ojämna hjärtslag innan man började äta har man vid det här laget skaffat sig det.

Okej, men om man är svag för tacojox och vill kunna äta det utan att behöva ta in på konvalescent-hem efter varje "tacofest" för att "hitta sig själv"? Jo, då reducerar man helt enkelt bara antalet tillbehör till några stycken. Det är så himla smart för det blir exakt lika gott, faktum är att man inte ens märker någon skillnad (bortsett från på adrenalinnivåerna i kroppen då).

Vegetariska burritos:
ett paket svarta bönor (dvs från en liten tetra, avsköljda)
olja
spiskummin
1 vitlöksklyfta
lite chili av något slag
några tomater
en halv lök
koriander
citron
socker
salt

Hetta upp olja, pudra ner lite spiskummin och ha i en krossad vitlöksklyfta. Låt puttra en liten stund, sänk värmen och häll i bönorna, lite vatten, chili och salt och mosa sedan ihop det hela lite med baksidan av ett stekdon. Gör under tiden en enkel salsa på tomater skurna i bitar, hackad lök, pressad citron, lite socker och salt och mycket koriander. Sen är det klart – och det här tar max tio minuter. Ät med någon typ av tunt bröd (jag tycker att det är godare med typ polarbröd än "riktiga" tortillabröd som känns så himla konservmedelsstinna), hyvlad ost (om du inte orkar riva) och gräddfil.

Jag är ett geni!

Kinas svar på McChicken – stekt ägg med tomat

–  Stekt ägg med med tomat, gud vad gott!
Så låter det i skolmatsalsköerna (fast på annat språk då) runt om i Kina vid lunchdags. De äter nämligen Ji chao xi hong shi ("Kinas svar på McDonald's-mat") till lunch varje dag. Det är i alla fall vad jag har hört, men sanningshalten i det går kanske att diskutera. 

Sant är i alla fall att om det stämmer har Kinas toddlers bra smak, för det är en väldigt enkel men otippat god anrättning som är ett slags lite mer civiliserat hopkok av ägg och  ketchup. Nog för att det inte är ketchup i, men resultatet av ingredienserna blir typ ketchup, och som bekant är ketchup alla barns  favoritsås = dålig smak (= det som förenar barn över hela jorden). Aja, det här blev kanske ett snårigt resonemang men min poäng är att eftersom ketchup är poppis är det inte helt osannolikt att mina uppgifter om detta som Kinas skolmat numero uno faktiskt stämmer. Men nog om det!

Ingredienser, 1 person

olja till stekpannan (raps eller jordnöts)
2 ägg, kläckta och ihopvispade
2 tomater skurna i bitar eller ca 15 halverade körsbärstomater
2 msk soya
1 msk socker
1 tsk sesamolja
(1 tsk fisksås)
sesamfrön
chiliflingor

Hetta upp stekpanna och häll i ganska mycket olja. Häll sen ner äggen och vänta typ 30 sekunder innan du går loss med stekspade och delar upp ägget i mindre bitar. Det hela går väldigt snabbt, det ska vara lite wok-känsla. Fös ägget åt sidan i pannan och ha ner tomaterna. Låt steka någon minut och ha sedan i soya, socker, sesamolja och fisksås (som inte ingår i originalet, men jag tycker att det passar bra). Blanda ihop allt samman och häll upp i djup tallrik. Strö över lite sesamfrön och chiliflingor och ät med ris.

OBS! Att det ser ut som att jag har försökt få till ett yin- och yangtecken i min uppläggning är en lycklig slump och inget annat. Ett annat obs i sammanhanget är att det här receptet kanske inte är helt renlärligt, men det gör inget, det funkar bra ändå!

Vattenmelon och feta

Var är våren, frågar du. Var är sommaren, frågar jag. Alltid steget före.

Tills den kommer kan man ju iallfall låtsas att det är sommar. Hittar du en fin vattenmelon så här års så är det bästa ackompanjemanget feta, salt, peppar och olivolja. Detta är vardagsmat för en grek men en rätt som jag inte smakade förrän ifjol. Är kanske inte alltid steget före. Den syrliga osten och den söta melonen ger varandra helt nya smakdimensioner. Salladen passar utmärkt till grillat eller en liten stekt korv från Taylor and Jones, som förresten ska öppna restaurang i Hornstull.

Oj vilken härlig livsstilsrätt – böcklingsallad med äpple

Det här är en lite småfestlig enkel anrättning som pappa brukade göra förut. Om man hade haft en (ett?) moodboard i detta sammanhang hade man företrädesvis satt upp krispiga bilder på skärgårdskobbar/västkustklippor, kluckande hav, glada fiskmåsar samt något vårigt, exempelvis krokusknoppar i motljus.

Så här går man tillväga: rensa lite rökt böckling (i detta fall två stycken), och lägg upp på ett fat. Eftersom böcklingen har så små irriterande ben som är svåra att få bort får man liksom bara finna sig att lite ben "ingår i paketet". Strössla sedan över lite hackat äpple, rödlök och kapris. Ringla över lite olja och lite vinäger eller citronjuice och avsluta med några tussar dill, salt och peppar.

Nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sin sallad – chèvresallad

Jag har en känsla av att det hände mycket i mat-Sverige på 90-talet. Var det inte då den färska pastan gjorde sitt intåg? Focaccia, ruccola, lufttorkad skinka, mozzarella, basilika i kruka, etc. tillgängliggjordes på Konsum för 'svenssons' som dig och mig, tillsammans med inte så fräsiga men än dock medvetna Änglamark. Även chèvre-osten ostade in på Café String ackompanjerad av en liten balsamvinägervinaigrette. Som alla vet är päron och getost en ypperlig kombination. När man slutat rasa över hur alla säger chevré istället för chèvre passar det bra med en sallad som denna som är en aningen tillpiffad med en vaniljvinaigrette.

Ingredienser:
Sallad av smakrik typ; ruccola, frisée, radacchiosallad, whatever 'rings your bell'
Päron, sött och hårt
Blekselleri
Getost av vitmögel-typ
Valnötter

Vinäger
Olivolja
Salt
Svartpeppar
Vanilj

Skölj salladen och grönsakerna. Skär päron och selleri i aptitliga bitar. Blanda alla salladsingredienser. Smula över osten och nötterna. Blanda en vinaigrette med en aning vanilj. Ringla över salladen. Ät barfota på ett rustikt trägolv tillsammans med ett gott bröd.

Biff med kinesisk vinäger och sesamfrön

Kommer du ihåg kina-restaurangen med karparna och vattenfallet? Dit vi gick med pappa när mamma var i Bologna. Där valde jag alltid friterade räkor med sötsur sås. De var orange, krispiga på utsidan och degiga inuti. Såsen var rödskimrande och glansig. Riset var en sensation, det satt ihop och ramlade inte isär som det andra riset som kom i paket med en svart farbror på. Den där smaken, Fanny. Jag tror det var kinesisk vinäger i såsen.


Här följer en rätt som vi alltid beställde på Rey de tallarines i Madrid. En annan dag ska jag berätta mer om denna fantastiska och underskattade restaurang som jag hoppas finns kvar.


Ingredienser, 4 portioner:
Till sås:
0,75 dl kinesisk vinäger
0,5 dl vatten
2 msk socker
1 msk japansk soja
en "manstumme" färsk ingefära, skalad och skuren i skivor
2 vitlöksklyftor, krossade med kniv


Till själva woken:
Lövbiff av innanlår eller annan fint skuren biff, kanske 120 g per person
3 msk vetemjöl
1 röd paprika
1 grön paprika
ett halvt fänkål
1 sharlottenlök
10 cm purjolök
en "kvinnotumme" färsk ingefära
1 vitlöksklyfta
3 msk skalade sesamfrön
1-2 tsk japansk soja
olja till fritering och wok, ca. 0,75 dl

Blanda ingredienserna till såsen i en kastrull, låt koka upp och sedan sjuda under lock.

Skär lövbiffen i strimlor om ca. 1 cm, lägg dem på en tallrik och panera dem med mjölet samt hälften av sesamfröna ordentligt. Hetta upp 3 cm olja i en lite mindre, djupare stekpanna. Fritera lövbiffen i omgångar, endast precis tills att köttet inte är rött längre, men aningen krispigt. Obs! Detta moment kan vara lite fräsigt och het olja kan skvätta ur pannan. Behåll ditt lugn och använd en långärmad tröja du inte är rädd om. Lägg köttet på ett hushållspapper så att överflödig olja kan rinna av.

Strimla paprika, fänkål och sharlotten- och purjolök. Riv ingefära och vitlök fint. Sätt en stor stekpanna på plattan, hetta upp olja. Fräs grönsakerna i omgångar, men de ska behålla sin krisp.  


Smaka av såsen! Den ska ha kokat ihop en aning, om inte så hetskoka den utan lock ett par minuter.
 

Tillsätt mer olja i den stora stekpannan, häll i vitlök, ingefära och de resterande sesamfröna. Låt fräsa i 20 sekunder, tillsätt övriga ingredienser; kött och grönsaker. Slutligen silar du såsen över. Smaka av med soja. 


Servera med japanskt ris eller jasminris.

Miso miso miso

Tasty soup - The Mighty Boosh - BBC 
 
I London arbetade jag på en sopprestaurang i Soho. Det var här jag för första gången stötte på den strukturella hierarki som gör att du vet din plats, men också drömmer om en annan. Det var på många sätt en lärorik tid. Förutom vikten av en god buljong (stora kastruller i vilka det kokade grönsaker och ben natten lång), lärde jag mig av min lilla chef Tom (en totalt bitchig backstabber från Amsterdam) uttryck som "foam party" och "shandy". När sopprestaurangen så småningom stängdes visade det sig i vanlig ordning att den hade drivits av en person med hjärta och ett par andra med pengar som ville ha mer. Hur som helst, jag lyckades under tiden att avancera till teamleader och jag såg The Mighty Boosh live på puben "The Hen and the Chicken" så allt var inte helt i onödan.

Här följer receptet på misosoppa för en person, en mirakelsoppa som går supersnabbt att laga om man fuskar med dashi i pulverform. Misopastan kommer i alla möjliga färger (den baseras på fermenterade sojabönor i kombination med bovete, vanligt vete, ris eller hampafrön) och dashin ska egentligen utgöras av riven torkad och rökt fisk som kokas. Här har jag valt att tillsätta spenat, men det vanliga tillbehören är alger, fint skuren purjo- eller salladslök och tofu. Trots fusk med snabb-dashi är denna miso en soppa som både magen och munnen gillar.

 

Ingredienser, 1 portion: 
3 dl vatten
2 tsk dashi no moto (finns att köpa på bl.a. Japanska Torget, men även i de flesta asiatiska affärer)
2 tsk misopasta
2 nävar bladspenat
2 tsk wakame-alger
japansk "silken" tofu

Värm vattnet, men låt det inte börja koka (om vattnet kokar blir misopastan grynig). Tillsätt dashi. Vänta tills dashin är helt upplöst, vispa ner misopastan med en ballongvisp. Smaka av. Tillsätt spenat och wakame-alger. Servera med bitar av tofu.

I limboland mellan fräscht och dirty – korvsallad!

Idag vidareutvecklade jag konceptet sallad, eller kanske snarare – jag vidgade min salladsrepertoar. Tidigare har jag i olika perioder varit inne på både halloumisallad och baconsallad, bägge är liksom denna anrättning lite sådär ljumna, men idag blev det alltså KORVSALLAD! Ni hör ju själva hur gott och samtidigt fräscht det låter.















Ingredienser, 2 portioner:
olivolja
1 "stånd" broccoli
2 små korvar, i mitt fall salsiccia från "Delizie" (som är ganska god)
1 röd paprika skuren i bitar
en näve frysta edamamebönor
en skvätt citronsaft
torkad timjan
salt och peppar
körsbärstomater
1 avokado
lite bladsallad

Stek broccoli, paprika och korv skuren i slantar på ganska hög värme. Stäng av plattan och ha i bönorna, pressa över citron och tussa över lite timjan. Salta och peppra. Medan detta svalnar något blandar man salladsblad, avokado och tomater, häll på lite olivolja och kanske lite vinäger och blanda lite till. Sedan är det bara att sleva upp på tallrikar eller om man vill blanda "korvsteket" med salladen i en skål. Men risken är nog att salladen blir lite slak på grund av värmen. Jag åt med knäckebröd som tillbehör, mest för att det var det ända som fanns till hands. Men något mer karismatiskt bröd hade nog varit att föredra. Hur som helst – gott!

Varm "sallad" med edamame, fårost och dill

Ibland är man ju sugen på något lite fräscht, typ sallad. Men det är ju alltid viktigt, eller i alla fall "viktigt", att ha i något med mycket proteiner så att man inte blir hungrig igen en halvtimme efter att man har slafsat i sig sin sallad. Ost och bönor är ju en bra källa till matighet om man inte vill äta kött eller fisk. Just edamame (gröna sojabönor som finns i frysdisken) har en annan "fräschör" än kikärtor och sånt på burk (även om det ju också kan vara gott). I det här fallet fick "inspiration och känsla fritt spelrum" och det blev faktiskt otippat gott! Lite som en blandning mellan sallad och gryta. Gott att äta med bröd av typen "libabröd" (platt stort pitabröd).















Ingredienser, 2 portioner
olivolja
1 röd paprika
1 halv röd lök
1 vitlöksklyfta
en "näve" edamamebönor
ett halvt paket salladsärtor
10 körsbärstomater
1 avokado
en halv fårost
en skvätt citron
dill
salt och peppar

Strimla paprikan och stek på hög värme i olja, tills den nästan blir lite svart (men bara lite). Sänk värmen och ha i lök skuren i tunna strimmor och en krossad vitlöksklyfta som får ligga och bara smaka av sig och som man sen gör bäst i att plocka upp innan man äter. Ha i bönorna och tomater delade på mitten. Sen är det bara att smula i fårost och avokado i lagom stora bitar, pressa över citron och strö över lite dill. Salta och peppra, sen är det klart!

Väldigt snabb tonfiskpasta

Nu ska man ju inte äta tonfisk eftersom det är det kanske mest oetiska och värsta livsmedlet ur alla synpunkter - "ondskans konserv" liksom. Men om det hade varit okej att äta denna fisk hade man kunnat laga denna  snabba och faktiskt otippat goda maträtt.

Ingredienser, 1 portion:
lagom mängd pasta, exempelvis farfalle
lite skivad rödlök
1 tsk äppelcidervinäger och/eller lite citron
körsbärstomater delade på mitten
salladsärtor
1 liten liten burk tonfisk
pyttelite socker
lite chili
riven ost

Koka pastan och häll av när den är väldigt al dente. Låt rödlöken svettas i lite olja i förslgagsvis kastrullen du kokade pastan i. Häll i tomaterna, vinägern, sockret och de strimlade salladsärtorna och låt svettas ihop en liten stund. Blanda ner pastan och gojsa runt en liten stund. Salta, smula över chili, häll på citron och riv över ost. Sen är det klart! Om det hade varit okej att äta tonfisk hade det alltså då varit dags att äta.

Besök på Noma

Den här anrättningen åt jag på Noma förra veckan, nä jag bara skoja. Jag vet inte riktigt hur och varför det blev så här strikt men det kändes liksom lite nice och helt rätt att vara lite anal/pedantisk/fascistisk "i köket" helt plötsligt.

Bilden föreställer alltså prydligt skurna tärningar av tofu som jag sedan mölade i mig ackompanjerade av linsgryta.

Ingredienser:
hård tofu
1 krossad vitlöksklyfta
olivolja
salt
pyttelite soya

Okej, den här avancerade maträtten gör man på följande sätt: klafsa ihop olja, vitlök och salt och blanda runt. Lägg ner tofun (skuren i bitar) och blanda runt ännu mer. Lägg på prydliga rader i stekpannan och stek på hög värme tills det hela blir lite gyllene. Häll på soyan och ät med något annat! Tror att exempelvis wokade grönsaker är ett bättre alternativ än "Indieninspirerad" linsgryta.