Jag var i Istanbul. Tog färjan över till den asiatiska sidan och matade måsar med simit (lite som en hybrid mellan bagel och pretzel) som säljs överallt på stan för tre kronor styck. Traskade gata upp och gata ner i denna backiga metropol och smulade i mig baklava och frasig börek. Åt grillade fiskar och goda grejer inrullade i mjukt nybakat bröd. Var på en matmarknad där oliverna i olivpyramiderna tävlade om att bräcka varandra i rundhet och där handlarna stod och plockade och donade med sina granatäpplen och frodiga myntaknippen och öste is och vatten över sina fiskar för att hålla dem fräscha. Slogs av att den här marknaden var sådär overkligt överdådig som marknaderna bara är i typ James Bond-filmer, där skurken ser sin möjlighet att komma undan genom att springa ut på ett marknadstorg och välta omkull vagnar med meloner och apelsiner som då rullar ut över hela torget varpå totalt kaos utbryter.
Jag kommer tillbaka till Sverige och går och handlar på Coop. Tänker att jag ska köpa lite härliga grönsaker och återuppleva ljuva minnen. (Nej, det tänker jag givetvis inte men jag har i alla fall Istanbul som färsk referens.) Jag klämmer på några röda ledsna paprikor för femtio spänn kilot. Börjar klämma på de gula i stället, men det går liksom inte att tänka bort det skrumpna. Struntar i de deppiga paprikorna och slänger i stället i ett ouppmärksamt ögonblick ner en aubergine i Coop-korgen, som väl hemma ska visa sig vara möglig.
Som kund på Coop är det väl meningen att man ska känna lite "glädje" eller "värme i kroppen" eller "trygghet" eller något när man kommer in i butiken. Ibland lyckas de okej och ibland lyckas de mindre bra. Men det som är så retligt med just den här Coop-butiken är att de som jobbar här går klädda i rosa skjorta och fluga. Och att de ler stort, tittar en stint i ögonen och önskar en fortsatt jättetrevlig kväll när man betalar sina ruttna svindyra grönsaker. Det är här fokus ligger, i stället för att försöka hålla de svindyra paprikorna och auberginerna någorlunda ajour med samtiden eller kanske till och med "skapa lite glädje i frukt- och grönt-sektionen", och det är för mig en orimlig och provocerande prioritering.
