Mycket vatten har tydligen flutit under broarna för pizzalogistik, vilket blev tydligt i samband med mitt senaste pizzaköp. 2000-talets transportlösning för pizzakartonger är nämligen snillrikt konstruerad och med inspiration hämtad från underklädesbranschen – helt enkelt lite som ett sensuellt stringplagg för pizzakartonger!
En annan reflektion jag gjorde i samma veva – varför känns det så himla konstigt och fel att ta med sig pizzakratonger (med pizza i) på bussen eller tunnelbanan? Det går liksom emot alla instinkter att kuska runt på stan med en pizza men jag fattar inte riktigt varför, det här gäller ju inte annan hämtmat. Jag kom att konfronteras med denna oskrivna regel när alternativen var att köpa äcklig pizza någonstans i närheten av min slutdestination (mammas kolonilott) eller att köpa god pizza vid mej för att sen transportera den på bussen. Efter beslutsångest präglad av självmedvetenhet av rang ("folk kommer att glo på mig om jag tuffar runt med pizza i Stockholms lokaltrafik" å ena sidan och å andra sidan "om alternativet är att äta världens ledsnaste pizza är det kanske värt det?") föll det ändå på alternativ A, vilket i slutändan funkade mycket bra i och med den praktiska funktionspåsen. Och jag fick utsättas för min "åka runt med pizza"-rädsla, vilket är nyttigt för min mentala hälsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar