Medelhavsaromer och brun sörja i en liten dosa

En person i min bekantskapskrets har en bror (som jag aldrig har träffat men som tydligen är något av en snusconnoisseur) som gör en rolig grej som jag själv inte har testat och som jag inte har en aning om huruvida han vill "dela med sig av" eller hålla för sig själv men strunt samma! Så här går du tillväga: köp hem valfri dosa Göteborgs rapé (som har en generös enbärsbukett), öppna locket och raspa ner lite zest från en ekologiskt odlad citron. Stäng locket och vänta någon dag. Sen är det bara att stoppa in en frisk citrusprilla, luta sig tillbaka och njuta när Medelhavets solstinna aromer gifter sig med det nordiskt kärva och salta under din läpp.

Jag antar att man, utan att dra för stora växlar på det här, kan säga att detta är hyfsat symptomatiskt för snusets klassresa, ett slags snusets gentrifiering.

Strömming = böckling – en uppenbarelse

Det kanske är helt befängt men i samband med att jag tillredde rätten i föregående bloggpost fick jag mig en kraftig aha-upplevelse som höll på att kosta mig livet – nämligen att STRÖMMING OCH BÖCKLING ÄR SAMMA FISK! Och att namnet alltså är beroende av huruvida berörd fisk har genomgått eller ska genomgå en rökeriprocess. Kändes som att min världsbild ruckades en smula, i hela mitt liv har jag levt i tron att böckling var en egen självständig art. Frågan kvarstår då varför man ens benämner fisken som RÖKT böckling eftersom böckling per definition endast är en böckling om den är rökt. Ett gäng dumbommar måste ligga bakom böcklingens varumärke...

Oj vilken härlig livsstilsrätt – böcklingsallad med äpple

Det här är en lite småfestlig enkel anrättning som pappa brukade göra förut. Om man hade haft en (ett?) moodboard i detta sammanhang hade man företrädesvis satt upp krispiga bilder på skärgårdskobbar/västkustklippor, kluckande hav, glada fiskmåsar samt något vårigt, exempelvis krokusknoppar i motljus.

Så här går man tillväga: rensa lite rökt böckling (i detta fall två stycken), och lägg upp på ett fat. Eftersom böcklingen har så små irriterande ben som är svåra att få bort får man liksom bara finna sig att lite ben "ingår i paketet". Strössla sedan över lite hackat äpple, rödlök och kapris. Ringla över lite olja och lite vinäger eller citronjuice och avsluta med några tussar dill, salt och peppar.

The Knife och ckokladpengarna – syskonen Dreijer, en del av Fazerimperiet

Följande är kanske en långsökt matkoppling men Fazer gör ju faktiskt bröd och godis (vilket är mat) och det här är en rolig grej som i alla fall inte jag kände till. Så här: idag stötte jag ihop med en bekant och vi började prata om pr-jippot kring "Black" och huruvida det var lyckat eller ej. Någorlunda lyckat konstaterade vi, i den mån att vi ändå stod och snackade om det så här några veckor senare, misslyckat i den mån att ingen av oss hade testat chokladen eftersom  Marabou gör så äcklig choklad. "Fazer däremot...", sa jag (jag gillar verkligen Fazers godis, men inte deras bröd) varpå han spann vidare på den självklara kopplingen musik – choklad: "The Knife är ju helt grundat på chokladpengar, Karin och Olof Dreijer är arvtagare till Fazer!"

Det här måste googlas, var så klart min första tanke när jag hörde detta, men närmare sanningen än detta kommer jag inte via google/Flashback, i alla fall inte just nu. Men det här Flashbackinlägget får räcka som belägg:

"Ja, Fazer är fortfarande ägt av Karl Fazer-familjen som är finlandssvensk. Familjen Dreijer, som tillhör Fazerfamiljen har rötter på båda sidor om Östersjön. De bryter inte på finska om nån trodde det. De har varit involverade i Svensk rederinäring bl.a. Familjen kommer ursprungligen från Tyskland någon gång på 1500 eller 1600-talet. Tror att Karl F är morfar eller mormors/morfars bror el liknande."

Några väl valda ord om ägg

Jag är en väldig periodare i mitt äggätande. Bör tilläggas att jag då företrädesvis syftar på ägget i sin kokta form (ägg som är iblandade i andra grejer mölar jag ohämmat i mig). Just nu råkar jag passande nog inför påsk alltså vara "på" men annars tycker jag mest att ägg ger en direktsignal till illamående-nerven. Hur som helst, det konstiga är att jag gillar kokt ägg enbart när det teamar upp med kaviar och vice versa – kaviar slinker alltså endast ner i samband med äggätande. I samma veva kan jag delge en iakttagelse av denna fantastiska encelliga organism som jag har gjort, nämligen att den har förmågan att laga sig självt efter att ha spruckit vid kokning! Ni kan ju testa själva nu under årets äggahögtid. Jag har alltså vid upprepade tillfällen noterat att ägg som haft sprickor under själva kokningen (i alla fall om det inte har spruckit så mycket) har "läkt" eller liksom lagat sig själva när de sedan har kallnat. Äggets svar på läkkött kanske?

Fest i sänghalmen

Trots sjukdom blev jag väldigt hungrig av att kolla på Sveriges mästerkock. Egentligen var jag mest sugen på lammracks, potatismos, chips och rostat bröd (fullt normalt) men eftersom jag inte orkade gå och handla fick det bli pannkakor i stället. När det är pannkaksdags brukar jag alltid alltid göra en crêpeinspirerad "matig" pankis till huvudrätt (av smetens sista droppar, så att man kan äta den varm och nygräddad) med ost, oregano, tomat och skinka eller salami. Ganska gott faktiskt! Jag jazzade även loss med sesamfrön och hällde såna på en av pannkakorna innan jag vände den, det blev okej, men ingen supersuccé för mina förkylda smaklökar.

Nittiotalet ringde och ville ha tillbaka sin sallad – chèvresallad

Jag har en känsla av att det hände mycket i mat-Sverige på 90-talet. Var det inte då den färska pastan gjorde sitt intåg? Focaccia, ruccola, lufttorkad skinka, mozzarella, basilika i kruka, etc. tillgängliggjordes på Konsum för 'svenssons' som dig och mig, tillsammans med inte så fräsiga men än dock medvetna Änglamark. Även chèvre-osten ostade in på Café String ackompanjerad av en liten balsamvinägervinaigrette. Som alla vet är päron och getost en ypperlig kombination. När man slutat rasa över hur alla säger chevré istället för chèvre passar det bra med en sallad som denna som är en aningen tillpiffad med en vaniljvinaigrette.

Ingredienser:
Sallad av smakrik typ; ruccola, frisée, radacchiosallad, whatever 'rings your bell'
Päron, sött och hårt
Blekselleri
Getost av vitmögel-typ
Valnötter

Vinäger
Olivolja
Salt
Svartpeppar
Vanilj

Skölj salladen och grönsakerna. Skär päron och selleri i aptitliga bitar. Blanda alla salladsingredienser. Smula över osten och nötterna. Blanda en vinaigrette med en aning vanilj. Ringla över salladen. Ät barfota på ett rustikt trägolv tillsammans med ett gott bröd.